Istället för att handla bebissaker handlar vi saker till graven. Vi vet inte när stenen blir kvar, så vi vill dekorera graven med åtminstone en del saker innan dess. Det känns inte bra om det ser tomt och ödsligt ut där han ska ligga.
Idag gick jag och Josh och kollade på platsen där Casey ska ligga. Jag frågade om han tyckte att det var fint och han svarade: "Ja, det duger rätt väl". Han var glad att graven ligger precis bredvid ett gym i Pokemon Go. Inte trodde jag väl att vi skulle ha ett annat skäl att besöka kyrkogården när vi gick till Ljusets kapell för att fånga en särskild Pokemon för lite mindre än ett år sedan.
Josh har skrivit ett brev till Casey. Det är hjärtskärande och vackert. Så starka ord, särskilt med tanke på hans ålder. Han berättar hur mycket han älskar Casey, och han ska lämna brevet till honom på begravningen på fredag.
Sorg är verkligen kärlek som inte har någonstans att ta vägen. En kärlek som är just för Casey, som inte kan fördelas på någon annan. Jag har ett otroligt starkt behov av att få rikta kärleken och omsorgen någonstans. Och då blir det naturligt att det blir mot graven. Vi ska också ha en liten minnesplats i vårt hem. Med foton, leravgjutningar, hans lilla mössa och så vidare.
Idag fick vi brev om skolstart för Josh också. Livets toppar och dalar. Handla till graven. Handla dricka till minnesstunden. Läsa Josh klasslista och boka in tider för inskolningssamtal och föräldramöte. Det känns mer verkligt med skolstart med dessa papper, lite mer konkret.
Samma dag som Casey egentligen var beräknad är dagen Josh börjar förskoleklass. Vilken dag.