Onsdagskvällen i Vadstena är sommar. Pokemon Go-raid med Josh, och sedan en sväng med morfar då vi äter glass och tittar på bilar. Måste erkänna att det nog nu mest är morfar som tittar på bilar. Det fanns en glad period för morfar då Josh var lika intresserad. Mitt intresse existerar men är inte så djuplodande.
Men det är ändå fint och tryggt att gå runt och titta, lyssna på musiken och ibland träffa människor man känner.
Ikväll gick jag och tänkte att det är så nära perfekt det går att komma. Sol, värme, glass, många glada människor.
Sen slår det ner som en blixt i mig att jag borde ha min stora mage med mig. Med Casey inuti. Det förstör inte kvällen, men kvällen bär på en tagg i tassen. Min lilla familj.
Jag tänker att ibland måste man få ta en paus i sorgen och bara vara en stund. Stor kram